Böcker

"De kortare och längre berättelserna bildar ett lappverk där nästan alla bitar passar som i det mest finstämda ekosystem, men lämnar vita fält för läsarens egna tankar. [] Språket flytersom en vårbäck, låter läsaren se och känna med honom." <br/>5 av 5, Uno Nilsson, BTJ<br/><br/>Hur skildrar man naturen omkring oss i en tid då den är hotad? Vad kan naturprosan lära oss om den förunderliga rikedom som fortfarande finns därute, och som vi alltmer tappat vår naturliga kontakt med? <br/><br/>Vår kanske främste naturskildrare av idag, Tomas Bannerhed, kommer med en ny bok som tar vid där den hyllade<i> En vacker dag</i> slutade. Här samlas hans allra bästa naturtexter från det senaste årtiondet, texter där han går i nyfiken dialog med våra stora naturskildrare, och samtidigt kastar nytt ljus över bin, blommor, sötvattensfiskar och bävrar. Men var lugn, det blir också fåglar - exempelvis en storspov som låter sitt lockläte ljuda över en småländsk myr. <br/><br/><i>Hemma vid myren</i> illustreras precis som den förra boken av konstnären Mattias Bäcklin. Den innehåller också en nyskriven inledande essä av författaren.

När Horace Engdahl är femton år hör han för första gången en viss tonsättning av Frédéric Chopin, en händelse som förändrar hans liv. Stycket väcker hans lust att själv spela piano och öppnar vägen till musiken, som sedan ska bli hans ständiga följeslagare. "Själen och musiken" innehåller fyra essäer om kompositörerna Chopin, Wagner och Brahms samt om poeten Mallarmé. Boken är samtidigt en resa i minnet för att spåra en själs tillblivelse. Resultatet är ett slags självbiografi speglad i konsten och en berättelse om musikens omvälvande kraft.<br/><br/>"<em>Själen och Musiken</em> är en fin liten bok, fylld av kunskap, lidelser och insikter, inte minst om vad det kan innebära att vara människa, och musikens förvandlande förmåga." - DAST Magazine<br/><br/>"Värdet i många av essäernas tankar ligger i att de är flyttbara , inbjuder till att appliceras på annan musik än den som diskuteras just här, annan litteratur, andra liv än författarens.<br/><br/>Ett annat värde, som jag ofta noterat när jag läser Engdahl, är att jag blir mer upplyft än irriterad när jag inte håller med honom: dialogiskt indragen, uppmuntrad till riposter." - Fokus

<b>Utsedd till en av tidernas 100 bästa böcker av The Guardian </b><br/><br/>I sin epokgörande essäsamling kartlägger James Baldwin vad det innebär att vara svart i det moderna USA. Baldwin räknas sedan länge till 1900-talets främsta amerikanska författare; tillsammans med Langston Hughes, Richard Wright och Toni Morrison utgör han ryggraden i landets svarta litteratur. När <i>En svart mans anteckningar</i> - utsedd till en av 1900-talets bästa böcker av såväl <i>Modern Library</i> som <i>The Guardian</i> - gavs ut 1955 hade bokens tio essäer tidigare publicerats i tidskrifter som <i>Harper's Magazine</i>, <i>Partisan Review </i>och <i>The New Leader</i>. Titelessän är ett minnesarbete: En paranoid far dör i tuberkulos, samtidigt som författaren för första gången upplever den amerikanska söderns statsrasism. Texterna speglar den klarsyn, vrede, intelligens och mänsklighet som gjort Baldwins böcker till moderna klassiker.<br/><br/>För första gången på 65 år tillgängliggörs nu James Baldwins mästerverk på nytt, här i reviderad översättning, och med ett nyskrivet förord av författaren och journalisten Judith Kiros.<br/><br/>JAMES BALDWIN föddes 1924 och växte upp i Harlem under fattiga omständigheter. Vid 24 års ålder flyttade han till Paris, och levde därefter större delen av sitt liv i Frankrike. Förutom romaner och essäer skrev han dramatik och poesi. Han var aktivist i Medborgarrättsrörelsen och The Gay Liberation Movement.<br/><br/>»James Baldwins brinnande samhällskritik ger ny genklang i ett splittrat USA.« |<i> Washington Post</i><br/><br/>»James Baldwins mest definierande verk - och hans bästa.« | <i>Time</i> <br/><br/>»Jag önskar att jag kunde sätta denna bok i händerna på varje amerikan - eller rättare sagt varje människa.« | <i>Celeste Ng, The Guardian</i>

I Kajak: Rörelser & tillfälliga boplatser har psykologen Leif Strandberg samlat berättelser från ett långt friluftsliv. Boken består av ett trettiotal korta kapitel där vardagliga iakttagelser slår följe med filosofiska och historiska reflektioner. Läsaren möter bland annat en kåta och ett tält, en pilbåge och en eld, inuiter och en gudsvind, en älg och en kapuschong. Ibland är det dimma och ibland är det dags att plocka kantareller. <br/><br/>»Den här boken handlar om människans lust att röra på sig, slå tillfälliga läger och använda sig av funktionella verktyg. Idag kallar vi sådant leverne för friluftsliv. Det här är en bok om friluftsliv i allmänhet, och mitt eget friluftsliv i synnerhet. Den handlar om att paddla kajak, att slå läger, tälta, göra upp eld och nyttja friluftslivets alla listiga uppfinningar. I boken återkommer jag ofta till att allt det jag gör idag, allt som kan ses som den moderna människans lekfulla innovationer, egentligen är en upprepning av vad våra släktingar gjorde för över 50 000 år sedan. En del av dem lever än idag ett nomadiserande liv.« Ur förordet <br/><br/>Leif Strandberg har arbetat som psykolog och är kanske mest känd för sina böcker, översatta till många språk, om den belarusiske psykologen Lev Vygotskij, 1896-1934. Under många år läste han sina texter i radioprogrammet Tankar för dagen. Författaren har skrivit kriminalromaner, är en flitig bokrecensent och är ansvarig utgivare för kulturmagasinet Lokatten, organ för Skrivare i Hälsingland.

<b><i>Vad betyder det att tala allvar? <br/>Och varför är det så svårt?</i></b> <br/><br/>I Allvarligt talat samlar Niklas Rådström sina svar på frågor som ställts till P1-programmet med samma namn. Det handlar om varför man ska ha en hobby, hur man står ut med leda och vart man tar vägen när man dör. <br/><br/><b>Niklas Rådström </b>har i ett långt författarskap rört sig mellan dikt, dramatik och prosakonst. Här närmar han sig människans villkor i en form som är både personlig och öppen, där det allvarliga får ta plats utan att bli tungt. Eller som han själv skriver: "Det är helt enkelt roligare att ta saker på allvar." <br/><br/>Boken är rikt illustrerad av <b>Catharina Günther Rådström</b>.

<b>»Vid sidan av Simone de Beauvoir och Luce Irigaray framstår Hélène Cixous som en av de mest betydande franska feminister som inspirerat kvinnor att våga bryta med den manliga dominansen. I hennes författarskap sätts våra könsidentiteter i gungning.« Svenska Dagbladet</b><br/><br/><b>»<i>Medusas skratt </i>har verkligen sina särskilda språkpärlor. Man måste till exempel bara älska dess vanvördiga humor, som i de många sarkasmerna om kastrationen och det manliga ståndet.« Expressen</b><br/><br/><i>Medusas skratt </i>av Hélène Cixous har kommit att höra till kärnan av den feministiska kritiken. Ett manifest för frigörelse från patriarkatets strypgrepp genom skriften. <br/>Med lika delar poetisk och filosofisk kraft uppmanas kvinnor i världen att engagera sig i sina egna kroppar och dokumentera det i en ny <i>écriture feminine</i>. En feministisk klassiker och en av det sena 1900-talets stora franska essäer, nu för första gången på svenska. <br/>I översättning av Sara Gordan och Kerstin Munck.<br/><br/>HÉLÈNE CIXOUS, född 1937 i Oran i Algeriet, är en fransk feminist, filosof, litteraturvetare, dramatiker och författare. Med över 50 skönlitterära titlar på verklistan och som tidigare husdramaturg på <i>Thêatre du Soleil</i> är hon en av vår tids största och viktigaste berättare. Hennes författarskap har belönats med bland annat <i>Prix Marguerite Duras</i> [2014] och <i>Prix Marguerite Yourcenar</i> [2016].<br/><br/>»<i>Medusas skratt </i>är ett friskt inlägg i den feministiska debatten idag. Kanske för att den inte ens är en debatt, ingen åsikt, utan riktar sig till kvinnorna-människorna. De 'hemliga härskarinnor' som varit tysta så länge, som nu en och en måste lämna sina gömställen och ta den 'mörka kontinenten' i besittning.« Tidningen Kulturen<br/><br/>»<i>Medusas skratt</i> blir sin egen teori. Hélène Cixous plockar sönder och synar uttrycken, låter kaos och kosmos mötas i kaosmos - genom dikotomin i det franska verbet voler (att flyga, att stjäla) beskriver hon en stöld av språket som en väg till flykt.« UNT

Rysslands anfallskrig mot Ukraina utlöser en tumultartad sorgeprocess hos Sofia Parland. Rasande medvetet börjar hon skriva för att förstå vad som lett fram till kriget och vad som driver människor till att stöda det. Hon söker svar i atmosfären i Ryssland på 2010-talet då hon växte upp i Sankt Petersburg, men också i människans natur och instinkter. Går svaret att finna i längtan efter ett hem, i den mänskliga driften att stanna kvar hos den som misshandlar en för att det trots allt finns en trygghet i det? Eller är allt patriarkatets fel? Sofia Parland har inte upplevt 1990-talet, då det nya Ryssland skulle byggas och det fanns hopp. Hon har bara sett förfallet, och vittnar som en av de första om en omtumlande generationsskillnad i sättet att uppfatta världen. Skrivet på revbenen är en bok om att släpa runt på sitt ryska arv som ett kors, med den långa östgränsen bultande vid tinningen. Om att förlora det man trodde var ett hem, och om den förlorade Sofia. Om våld från ens fädernesland, om våld från ens eget land mot ett annat land - om sorgens våld. Sofia Parlands litterära förebilder är Yahya Hassan, Linda Skugge och Edith Södergran. Deras arv gör hon något alldeles eget av.